Ville bara saga det, om nagon skulle vara orolig efter att ha last om en stor bussolycka i Ecuador, norr om Quito. De flesta av oss befinner oss visserligen norr om Quito, men igar morses befann vi oss i vara sangar i Otavalo, inte i en buss nara Ibarra.
Sa ni behover inte oroa er.

Glada bananer!

/Simon

Vi har varit i vara byar i tre veckor och haft det roligt och intressant. Vi atersamlades hela klassen i molnregnskogen (typ som regnskogen)  i Mindo (turistort). Dar fick vi hora hur vi hade haft det. Nagra hade haft det varmt och fatt en massa myggbett, nagra haft det lite kyligare (blivit solbranda pa handerna…), men sluppit myggor. Nagra hade mjolkat kor. Nagra planterat trad och skordat potatis. Nagra varit pa dop och begravningar och blivit bjudna pa marsvin. Nagra hade dansat en massa, och hade forst blivit lite forvanade att det verkade vara dansgrupp och ingen politisk jordbruksgrupp som de trodde innan.  Har hangt i linbana. Sag en fladdermus ocksa. Och massa kollibrier. Och vattenfall.

Sen akte vi till Quito. Tror de flesta kommer hanga dar en del under de tva temaveckorna som vi har. Vi fick sova i tva rum pa en organisation valdigt billigt, med 15 sangplatser i form av 3-vaningssangar i varje rum, lite militarisk stil pa natt satt. Manga har inte statt ut och istallet flyttat ut till billiga hostel inte sa langt bort, men jag ar en av fa som trivs dar och tycker det ar najs.
Vi planerar temaperioden. Kommande vecka drar vi nog igang mer. Tror det blir bra.  En del sjalvstandigt arbete och lite grupparbete och intervjuer. Gissar att jag kommer hanga i Quito ratt mycket. Lite halvt oplanerat vilket manga tycker ar lite smajobbigt, men samtidigt valdigt mycket pepp! For tillfallet ar jag i otavalo och over helgen. Det ar carneval har, som har smalt samman med ursprungsfolksfest Pawka Raymi. Bland annat sprutar vissa vatten och andra grejer pa folk pa stan. Har blivit nersprutad med skum fran skumsprayflaskor fyra ganger idag. Och just nu ar jag helt mjolig efter att nan kastat vetemjol pa mig. Ratt roligt faktiskt.

Lite fler korta grejer

• Nagra har blivit gudmodrar!!
• Jag och nagra till var pa en husinvigning igar med bade kristen katolsk cermoni och Andinsk ursprungsfolksandlig cermoni, och sa lite blandning. Det var verkligen en upplevelse.
•  Vi har diskuterat situationen i kursen.
•  Jag har atit sma sniglar. Slemmigt men mattande! (eller inte sa mattande kanskse…)

¡Hasta luego, chao!

Lite kort inlagg om hur vi har det=) Sa att mammorna ar lugna. (L)

]]> http://ecuadorkursen.wordpress.com/2012/02/10/time-to-say-goodbye/feed/ 0 ecuadorkursen Katja uppe pa Ilalo katja 012 katja 190 http://ecuadorkursen.wordpress.com/2012/01/19/181-nu-ar-det-val-revolution-pa-gang/ http://ecuadorkursen.wordpress.com/2012/01/19/181-nu-ar-det-val-revolution-pa-gang/#comments Thu, 19 Jan 2012 02:03:05 +0000 ecuadorkursen http://ecuadorkursen.wordpress.com/?p=731 ]]> Igar var vi och halsade pa Ecuarunari, en ursprungsfolkorganisation for Kichwa-folket. I mandags nar vi var hos SAL berattade de att Ecuarunaris ordforande, Delfin Tenesaca, var anklagad for terrorism och sabotage for att han hade mobiliserat folk till blockader och protester mot gruvindustrins exploatering av de fa rena laguner som finns kvar i sierran. Idag fick vi traffa honom. Trots sina problem visade han upp en mycket varm och vanlig sida, och berattade for oss lite kort om Ecuarunaris historia och arbete. Efter honom fick vi mota Manuel Castro, ledaren for internationella relationer pa organisationen. Kan vara den coolaste manniskan jag mott. Han gick in lite djupare pa historian och arbetet, dels for Ecuarunari, men aven for hela ursprungsfolksrorelsen. Det ar verkligen inte en sovande rorelse. Mycket pa gang, mycket rorelse.

Han berattade lite smatt om nagot som jag tycker ar skitspannande, ”Laventamiento Indígena”, Ursprungsfolkens Resning. Det var en stor resning 1990 i Ecuador, da ursprungsfolken kravde erkannande, rattigheter och jord. Nu reser de sig igen, da diskrimineringen och fortrycket inte har upphort. Och pa nagon satt kanns det igen varlden over, folket reser sig mot orattvisorna. Protestvagorna sprider sig. I Sverige har vi borjat sa smatt med flyktingblockaderna och nu senast demonstrationerna mot Carl Bildt. Det ar smatt, men alltid nagot. Jag har plenty of hopp for framtiden. Hepp hepp, och upp till kamp!

Vi fragade henne om hur det var att odla ekologiskt, och hon berattade att det var valdigt svart. Dels fanns problem med skadedjur, och att konsumenterna inte vill kopa exempelvis en smatt deformerad annanas. Dessutom var det svart att fa odlingen lonsam, eftersom man far valdigt lite betalt for sina produkter.Men trots dessa hinder hade Jeakeline en stark overtygelse om att den ekologiska odlingen bidrar till att manniskor kan ata sundare, och hon forklarade att hon hade en filosofi och etik som grundade sig pa att leva i harmoni med naturen.

Ett exempel pa hur de gjorde sitt jordbruk mer miljoanpassat var att de tillverkade sitt eget godsel av melass (en biprodukt fran sockerrorsodling), skogsjord och risskal.

Pa fragan om vad matsuveranitet betydde for henne, svarade hon att det ar att vardera det vi har i jorden.¡Valorar lo que tenemos en la tierra!

(Denna artikel ar baserad pa en intervju som gjordes av Linn A, Louise och Simon)

Jeakeline Quishpe, fruktodlare fran Santo Domingo pa kusten.

Matsuveraniet ar ett mâl som flera av de storsta ursprungs- och bonderorelserna i Ecuador strävar efter. Det handlar om att láta bonderna sjalva fa valja vad de vill odla sa att det racker bade till deras egen forsorjning och till handel framst inom landet. Ett av de manga stora pro

blemen som bonderna i Ecuador far kampa mot ar den fria marknadens privata foretag som koper upp mark av smabrukare for att bedriva monokulturer (stora ytor dar man odlar bara en sorts gröda). Detta gor att det som blir lonsamt for smabrukare ar att antingen olda sockerror, bananer eller ris, som ar Ecuadors storsta exportvaror, eller salja sin mark och lata nagon annan odla samma sak pa marken. Det ar vanligt att man efter att ha sált sin gard jobbar kvar som lantarbetare, utan mojlighet att paverka sin egen tillvaro. Matsuveranitet ar handlar alltsa om att lander ska bli mer sjalvforsorjande och inte vara sa beroende av export och import, och for att bonder ska ha ratt att sjalva bestamma vad de vill odla och kunna klara sig pa det.

Pa den agroekologiska marknaden salde de bonder som jobbade med att odla manga sorters frukter och gronsaker sina produkter. Att odla manga sorter ar ett satt att bryta mot monokulturtrenden. Jessica och Maria Angelica Lochamin och Rosa Ramirez  jobbar tillsammans tre familjer med att odla ekologiskt.  Pa marknaden salde de bland annat majs, potatis, avokado och olika sorters frukter.

Den agroekologiska markaden var mycket inspirerande speciellt eftersom att kursen ska göra ett informationsarbete om matsuveranitet efter resan.

Cojitambo berattade att FENOCIN har funnits i 43 ar av kamp och uppoffring, med manga doda pa vagen mot rattvisa och startades for arbetarnas rattigheter pa kusten. Numera finns de aven i hela Ecuador i regionerna norra bergen, centrala bergen, sodra bergen och amazonasregionen. Deras tidiga arbete var det att fungera som en fackforening vid namn FETAL, med malet att forsvara marken fran huasipungos – vita markagare – for att kunna producera och foda folket. De sag sig sjalva och sina kamrater bli arbetare at nagon annan pa sin egen gard, med undermalig lon och orattvis behandling.

Det har skett en del namnbyten, fran FETAL till FENOC; Confederación Nacional de Organizaciones Campesinas, ett namn som innefattar smabrukare (campesinas) till FENOCIN dar de lagt till Indígenas och Negras i och med de sistnamnda rorelsernas okande medvetenhet och frammarsch.

Cojitambo betonar att det ar en organisation med medlemmar som direkt lever i de problem organisationen vill losa, med merparten underklass och ett fatal fran undre medelklassen. Det ar folk som arbetar med och upplever den orattvisa fordelningen av jorden. Det ar folk som inte har jobb. Dessa utgor FENOCIN.

FENOCINS arbete ar for tillfallet valdigt inriktat pa matsuveranitet, som innebar folks ratt att producera sin mat pa sitt territorium. Vagen dit kraver forandringar pa manga plan i landet. De ser att det som maste forandras ar privatiseringen av vattnet, jorden och frona och dels att det maste finnas utrymme for ekonomiskt stod hos regeringen. Utan verklig jordreform, med aterfordelning av marken till de som orattfardigt blivit av med sin, sa kommer aldrig matsuveranitet att uppnas, trots att begreppet skrivits in i landets konstitution sedan fem ar tillbaka. De staller sig kritiska till den privata monokultur (enorma arealer av samma groda) som storforetag haller sig med, nagot som bade forstor naturen och marken som det odlas pa och som slar ut smabrukarna pa olika satt och vis. De foreslar en minimistorlek och en maxstorlek, den forsta pa fem hektar och den andra pa 500 hektar, nagot som kan bli svart att fa igenom i riksdagen pa grund av att manga av de som beslutar kring dessa fragor ar just de agare av enorma arealer som tjanar pa systemet. Trots detta foreslar FENOCIN djarvt att det ska skapas en nationell markfond, dar alla som ager mer an 500 hektar far ge overflodig mark till statens fond, som i sin tur delas ut till de utan mark.

Vi kommer fortsatta folja FENOCIN i den process som de befinner sig i, dar de pa olika satt arbetar for att forandra och forbattra den nya jordreform som diskuteras fram i regeringen i ar.

Jag hoppas att det var nagorlunda sammanhangande det har, for det ar valdigt spannande. Eller viktigt kanske jag ska saga. Det ar ju inte en actionfilm, det ar ju manniskors liv det handlar om. Snart aker vi ut till marken vi fatt hora sa mycket om. Jag ser fram emot det valdigt.

Vi har hunnit in pa var andra skolvecka har i Quito, med intensiv spanska om morgnarna fram till ett, sedan en lunch for att efter det ha lite diverse skolaktiviteter. Tva av dessa eftermiddagsaktiviteterna vi hunnit med ar studiebesok hos tva organisationer.

I mandags var vi ivag till den forsta av dessa. Vi begav oss till sodra Quito dar CONAMUNE - Coordinadora Nacional de Mujeres Negras fanns. Vanthy Chalá tog emot oss och berattade om deras arbete. Organisationen startades 1999 av fem kvinnor som sag hur svarta kvinnor led av den sa kallade trippla diskriminationen; den av att dels vara kvinna, dels vara svart och dels (som konsekvens av de tidigare tva) vara fattig. Hon berattade om situationen i Ecuador for den svarta befolkningen overlag, hur underrepresenterade de ar i kommunen; av 1200 anstallda i Quito ar 130 svarta. Det ar en diskriminering som ar standigt narvarande, som aven tar sig uttryck i en valdigt snav bild av den svarta kvinnan som antingen hembitrade eller prostituerad. CONAMUNE vill krossa denna bild och arbetar for att ge svarta kvinnor sin plats och sin utbildning tillsammans med ett identitetsstarkande arbete.

Chalá berattade om de olika projekten de arbetade med och att huset vi for stunden befann oss i var deras sate i Quito, som dels fungerade som en komvuxliknande skola (da den vanliga komvuxskolan ar alltfor dyr for manga), dels som rum for hantverkskurser i tradition med deras identitetsstarkande arbete och sist men inte minst fanns det aven sovsalar som var till stor hjalp for kvinnliga medlemmar som rakar ut for vald i hemmet, som i huset kunde finna sakerhet.

Pa fragan om hur hon sag pa framtiden skrattade hon forst ett tag for att sedan komma fram till att hon var hyfsat positiv. Hon menade att de hade erfarit fem ar politisk stabilitet med president Correa och att landet ar i en tid av forandring. Hon har sett mycket utveckling sedan hon for tolv ar sedan insag sin strukturella underordning i och med CONAMUNE, en forandring dar svarta barn inte langre bara drommer om att bli mekaniker utan nu vagar dromma om att bli agare av en bilverkstad. Hon ser att det finns mark som ar delvis sprangd, med svarta kvinnor pa hoga poster. Existerande, om an fa. Situationen pa universiteten har ocksa forbattrats rejalt, med hela (relativt sett) 30% svarta elever. Hon menar att sjalva den svarta befolkningen haller pa att forandra sig och bli medveten om sina rattigheter.

Idag hade vi var forsta spanskalektion. Det visade sig att alla fick en varsin larare, vilken kanns skitbra. Da tvingas man prata, plus att det kanns lattare att saga fel nar det bara ar jag och en till som hor pa. Jag hade mycket trevliga samtal med min larare, Gabriel. Vi pratade om politik, Hakan Hellstrom (hehe), Goteborg, modern konst och kungen. Han tyckte att det var heltokigt att kungen i Sverige far mer pengar an statsministern, fastan han inte gor nagonting. Vi kom bra overens… he he. Han hade aven fin-mandag, vilket ar lite spexigt i och med att jag har fin-onsdag. En annan rolig grej ar att det tycks vara omojligt att uttala mitt namn. Har fatt hora Estina, Tina, Cristina, Augustina… eeeeh…

Men det ar skitsamma, for det har kanns skitbra anda. Fett skont att borja plugga pa plats. Tvärnajs att komma utanfor svenska-trygghetsbubblan. Görgött att fa lite struktur och inte bara driva planlöst som en pank turist dagarna i anda. Nu skall jag ata min papaya och spela lite magic. ¡hasta luego!